Under denna rubrik önskar jag att samtliga deltagare ger sin syn på nätet utifrån ovanstående rubrik. Jag vill att ni kopplar ert resonemang till er egen erfarenhet samt hur ni ser på nätet som del i er arbetsmiljö. Vilka fördelar och nackdelar medför det att vi nyttjar nätet, mobiltelefoner, smartboards, web 2.0 tjänster etc. i våra lärmiljöer.
Thord sa...
SvaraRaderaMånga bra och användbara funktioner. Hoppas bara att man får möjligheten att fördjupa sig i de olika programmvarorna.
Jag ser en stor möjlighet att kunna använda mig av nätet som en del av min undervisning. (Undervisar elever som har behov av särskilt stöd). Många utav våra elever som går hos oss har ett stort behov av att kunna meddela sig genom framförallt sms-kontakt, men även e-post. Det kan vara att de inte orka komma till skolan pga olika skäl. Där jag då ser en möjlighet att erbjuda eleven kortare undervisning genom nätet (sms, chatt, hemsidor mm).
SvaraRaderaNackdelen kan vara att eleven utnyttjar tillfället att stanna hemma och plugga längre tider. Och även sprida det till sina kompisar. Men det kan ju också vara deras sätt att lära sig mer i sina ämnen.
Då kommer nästa problem, och det är närvaron i skolan som också bör uppfyllas, eller?
Belastningen känner jag redan nu, med att inte kunna ta sig tid, eller få tid för denna typ av lärmiljö, och att lära sig de olika ”nätvägarna” och även ha förfogande över tillgänglig relevant utrustning.
Några funderingar, kommer säkert fler snart.
//Nils-Erik
Självklart är nätet en resurs! Men vi lärare måste arbeta mer med att få in nätet som en naturlig del i undervisningen. Idag känns det som om man står och stampar på samma plats som 1999 då ITiS startade.
SvaraRaderaJag skulle vilja ha mer interaktiva övningar på nätet i skolan. Mestadels för att göra undervisningen mer varierad och mer riktad mot ungdomars vardag. Det blir så ofta vanliga traditionella lektioner med jag som pratar längst fram och eleverna som för anteckningar.
Jag vill sträva efter att göra ett antal övningar där eleverna kan bli engagerade i ämnet mer. Jag vill gärna ha dem på plats i skolan, men i klassrummet kunna ge dem stimulans genom att surfa runt med en rolig uppgift på nätet. Om jag kan göra denna uppgift i förväg och sedan gå runt och prata med dem så skapar man mer tid för individualisering och diskussion.
Jag funderar på att testa din idé med att låta eleverna sms:a mig under en lektion. Bara för att se vad som händer...
Jag vill också filma en egen lektion för att se om jag pallar...
Men jag har ännu inte hittat en filmkamera att ställa upp. Gör nog det till veckan.
Roligt det här!!
Marit
Nätet är både en resurs men kan samtidigt vara en belastning eftersom det ställs större krav på användaren...att bland annat kritisk granska information, och sovra i nätets enorma informationsflöde.
SvaraRaderaFördelarna som jag kan se i min egen undervisning (i fysik) är att jag kan använda mig av nätet för att få inspiration och nya ideer. Jag använder till exempel java applets för att visa fysikaliska förlopp, göra simuleringar osv. När vi studerar rörelse i fysik så får eleverna (som laboration) filma en rörelse t ex när dom släpper en boll eller rullar en vagn, och sedan studera rörelsen bild för bild i ett webbaserat program, och dra slutsatser om sträcka, hastighet och acceleration.
Intressant kurs det här....har så här långt gett mig nya perspektiv på IT.
Jag ser framemot nästa träff!
Mina erfarenheter av nätbaserad utbildning är mycket begränsade. Jag har visserligen använt datorn som hjälpmedel i undervisningen mycket länge, inom språk och andra ämnen. Under min utbildning till specialpedagog fick vi i gruppen, ibland föreläsningar via storbildsskärm från Stockholm. Vi kunde även då vara sammankopplade med en annan grupp studenter i exempelvis Falun och möjlighet fanns att ställa frågor till varandra. Och det kändes stort då!
SvaraRaderaNär min dotter nu har kunnat läsa franska mot Högskolan i Falun, utan att inte ens behöva åka dit, så inser man hur den IT-baserade undervisningen alltmer utvecklas. Ur ett ekonomiskt perspektiv så är det fantastiskt och att det geografiska läget inte begränsar någon.
Era föreläsningar i Fagersta har givit mig inblick i helt nya möjligheter. Det jag direkt kan känna, är att man behöver tid för att sätta sig in i programmen, tillgång till hårdvara och mjukvara samt att man har någon fysisk person på plats, som kan hjälpa till när det behövs.
Jag har berättat för elever om den utbildning jag går på och de tycker att det verkar jättebra. Vi drog ut bilden på Web 2.0 Lan och diskuterade kring alla ”ord” som finns på sidan. För mig är mycket bara ord, men för dem en naturlig företeelse och vardag. Efter att ha lyssnat på dem, förstår jag hur mycket mera vi skulle kunna utnyttja deras kunnande både vad beträffar mobilfunktioner och datorer och att det också kan bli en motivationsfaktor.
Jag ser fram emot att lära mig mer. Tack för intressanta föreläsningar
Tack för alla goda och läsvärda inlägg, det är snart dags för nästa träff, jag hoppas att fler hinner inkomma men inlägg.
SvaraRaderaEra mycket intressanta och underhållande genomgångar/föreläsningar har gjort mig mer medveten om den stora digitala värden som är så självklar för de yngre generationerna.
SvaraRaderaI min undervisning använder jag internet i ganska blygsam omfattning, men försöker förnya och utöka utbud för varje termin. I matematik har jag använt mig av några mattesidor där man kan visualisera vissa begrepp och i geografin har vi bla. gjort virtuella nätresor till nästan alla världens hörn, från vaccinering före resan till nationalrätten och den brukliga storleken på dricksen. Några av eleverna gjorde om resorna i verkligheten och hörde av sig via Resedagboken.se eller liknande från ställen som Guatemala och Nya Zeeland.
Som med alla andra "nya" inslag i undervisningen så även här krävs det att man utarbetar och noggrant tänker igenom användningsområde och så måste man också vara beredd att tänka om,ändra och försöka igen ifall det inte funkat. Jag tror att det är först då som nätet blir meningsfullt pedagogiskt redskap. Personligen har jag lite svårt att "släppa kontrollen" över händelseutvecklingen i klassrummet, men hoppas på att åtminstone mjukna upp lite efter den här roliga kursen.
Att säga något annat än att Internet idag, helt klart, är en resurs i skolans (och lärarens) arbete skulle kännas märkligt. Nätet har under en förhållandevis kort tidsperiod blivit en mycket stor del av ungdomarnas liv. När det gäller skolan och dess pedagogiska och didaktiska arbete så måste detta tycker jag, både uppmuntras men också ”styras”.
SvaraRaderaI mina ämnen (samhällskunskap och historia) så är nätet och nätbaserat lärande en stor tillgång. Hittills så har jag, i samhällskunskapen, använt mig av Bok och Webb serien där uppgifternas karaktär innebär att man arbetar både med ”vanlig” bok men också med webben. I historieundervisningen har jag bl.a. används av Libers Historiebibliotek som innebär att undervisningsmaterial finns utlagt på nätet.
I det stora hela tror jag dock att, på den nivå som de flesta av oss jobbar på (gymnasieskola), så är nätet fortfarande inte en stor del av undervisningen. Hur stor del ska/bör det bli är en fråga som var och en av oss måste ta ställning till. I vilket fall som helst så krävs det, från lärarens sida, ett nytt sätt att tänka, mycket mod och klart utarbetat pedagogiskt och didaktiskt syfte om det hela ska kännas värdefullt och meningsfullt.
Ett nytt förhållningssätt till nätet och ungas sätt att använda det, inspiration, kunniga, roliga och professionella tips har vi, i allra högsta grad, fått på den här kursen. Tack så mycket.
Webben är ju en enorm resurs. Vem kunde tro för 15 år sedan att så mycket skulle vara tillgängligt utanför skolsalar och bibliotek? artiklar, böcker, uppslagsverk, film, bilder, ljud, många olika sorts dokument finns där för att användas av oss. Och så allt som har med den sociala webben att göra, att möta både gamla och nya vänner över hela världen, att använda webben för att dela arbetsuppgifter, att påverka det som publicerats och att umgås.
SvaraRaderaOch visst används en del av allt detta idag i skolan, både av elever och lärare. Men används "rätt" saker eller används det på "rätt" sätt? Vi tycker att elevernas "googlande" har tagit överhanden med enahanda resultat från Wikipedia. Jag ser det dagligen i biblioteket. Vi gör likadant själva, googlar och meddelar sanningar från Wikipedia. Elevernas källkritik är svag och vi vuxna slarvar också allt som oftast. Vi fastnar ofta i kritiken och undviker att använda webbens möjligheter i undervisningen. Generellt sett menar jag att elever är duktiga på web 2.0, all verksamhet där man delar, men sämre är det med förmågan att söka och sovra i information. Och det ställer till med problem när mängden material är så oändligt stort. Under den tid som svenska skolor har haft god tillgång till elevdatorer har både och skol- och biblioteksvärlden diskuterat hur vi ska komma tillrätta med detta problem. Vi stampar vidare i den diskussionen. Det är oerhört viktigt att träna sin förmåga att söka, sovra och sammanställa men vi behöver troligen föra det samtalet på ett annat sätt än tidigare. Biblioteket har troligen ett bra utgångsläge därför att vi befinner oss både i den rena skolvärlden med läxor och uppgifter som delas ut, men vi finns också i ett mer frivilligt kulturellt sammanhang. Det skulle kunna vara en väg att pröva nya vägar i webbanvändandet på skolbiblioteket.
Slutligen tycker jag också att det här är en klass- och genusfråga. Vilka gör/behärskar vad på webben och vilka har resurserna? Det är lätt att tro att villkoren är lika bara därför att skolan tillhandahåller själva datorn.
För mig, precis som för de andra, så är Internet en självklar resurs i undervisningen. Dock skulle jag gärna vilja använda nätet och andra moderna medier mer. Det har hittills varit svårt att se alla möjligheter som finns. Jag har använt Gapminder (global statistik på ett intressant och lättillgängligt sätt) i undervisningen och även Historiebiblioteket. Jag har visat filmklipp (Ramp, SVT Play, Youtube m.m.) samt låtit eleverna fylla i olika typer av tester på nätet. I december ska två elever göra fältstudier i Thailand och då kommer vi att ha chatt-möten på Facebook två gånger i veckan, vilket ska bli intressant.
SvaraRaderaJag tror att nätbaserat lärande har många fördelar. Dels att man använder medier som eleverna är förtrogna med, vilket förhoppningsvis tilltalar dem. Men också att undervisningen blir mer intressant och flexibel. Jag gillade exemplet med sms-frågor! Det är verkligen en möjlighet att få reda på vad eleverna funderar på, men inte vågar fråga. Det måste jag testa! Nackdelar finns också. En alltför extrem nätbaserad undervisning kan leda till att de mänskliga mötena går förlorade. För mig är mötet med eleverna en viktig del i utbildningen. Alla de samtal man har med dem, om stora och små ting, tror jag utvecklar dem som människor. Även jag som lärare har mycket att lära av dem. Dessutom är det enklare att ge ett rättvist betyg när man fått följa dem ”live” och hört hur de spontant resonerar i olika frågor.
En annan nackdel är att alla är olika bra på att använda den ”nya” tekniken. På det sättet är denna kurs jättebra. Jag har fått mycket inspiration. Dock kan det emellanåt gå lite för fort och man hinner inte tänka efter hur man kan använda de olika resurserna som vi går igenom. Det är också en resursfråga. Än så länge har våra elever ingen egen dator och ska man använda nätet i sin undervisning måste man boka speciella salar, som inte alltid är lediga.
Resurs eller belastning… jag känner mig väldigt positiv till att använda nätet i min undervisning, det finns mycket att nyttja där. Dock känner jag mig i nuläget lite tafatt med allt som finns att göra, jag har själv ingen jättestor vana av nätet ännu. Man lär sig hela tiden. Jag har nu jobbat några år och börjat komma in i rollen som lärare men i detta med nätet känns det som att jag är ny igen och ska arbeta fram ett nytt pedagogiskt arbetssätt. Jag tänker på det som stod i digitalis filosofi, att skolan kommer efter och att det till viss del får vara så eftersom detta ger eleverna en chans till eftertanke. Det ger mig ro, jag vill hänga med i det nya och vara i fas med eleverna samtidigt som jag inser att jag inte riktigt är det, och då känns det skönt att veta att det är ok att vi i skolan är lite efter i vissa lägen. En sak jag kan tycka är ett problem är att jag för tillfället har svårt att komma åt datorer då vi har lektion… men jag har tur för en av mina klasser ska snart få varsin dator så då kan vi jobba mer med datorer och nätet. Jag tycker att det är spännande att tänka att man kan nyttja nät och mobiltelefoner i undervisningen, men det är ett nytt sätt att tänka så det är väldigt spännande att börja förändra sitt tankesätt. Mobiltelefoner är något jag bråkar mycket med mina elever om, så det känns som ett nytt sätt att tackla detta problem genom att låta dem använda dem... Vi diskuterade detta under en lunch på jobbet, om hur man kan använda mobiltelefoner i undervisningen, och kom tyvärr inte på någon svindlande pedagogisk lösning. Hur man ska använda mobilerna i undervisningen blir för mig fortfarande en fråga utan svar. En av mina klasser har precis skrivit sin första uppsats i kursen svenska A, med ämnet favoritplats. Många av dem har då skrivit att favoritplatsen är framför datorn, så nog är datorn en stor del av deras liv! Att spela, ”träffa kompisar” och att göra läxor var det faktiskt någon som skrev
SvaraRaderaIngela Klingestedt För mig är det självklart att se nätet som en resurs och inte en belastning, det handlar ju om att se möjligheterna och inte problemen! Därmed inte sagt att det inte finns problem att reflektera över och att lösa. Skolan är ju också en del av det ”informationssamhälle” vi faktiskt lever i idag. Personligen är jag mycket begränsad både när det gäller kunskaper och erfarenheter i det vi kallar ”nätbaserat lärande” men jag tycker mig se oanade möjligheter som kommer att bli ett lyft för mig som lärare.
SvaraRaderaAtt utvecklingen i skolan går trögt är ingen nyhet. Vi är inte alltid den ”spjutspets in i framtiden” som Olof Palme talade om. Dock börjar det kännas som vi faktiskt står inför en rejäl förändring/förbättring av skolan. ( Kommer månne denna förändring att i en framtid kallas paradigmskifte!?) När jag samtalar med elever om lärande och lärmiljöer brukar jag dra det klassiska exemplet om operationssalen och klassrummet. Vad har hänt i respektive rum på 100 år? Om en hundraåring besöker ett klassrum i vår A-korridor så har det inte hänt så förskräckligt mycket!?
Att skolan inte förändras i samma takt som övriga delar av samhället är inte bara ”av ondo”. Här krävs mycken reflektion menar jag. Det viktiga är att vi ”hänger med” i viss mån med vad som händer, att se vad som är fördelarna med det beprövade och hur detta kan användas tillsammans med det ”nya”.
Nu är det ”på G” hos oss! Trådlöst bredband har gjort sitt intåg, eleverna kommer så småningom att få varsina bärbara datorer, projektorer och dukar ska monteras i fler klassrum. Jätteroligt men det ställer ju naturligtvis krav på oss alla att nyttja dessa resurser på ett vettigt sätt.
Vi har under de senaste veckorna på vår skola diskuterat hur vi möter framtiden med snävare budget, vikande elevunderlag samt konkurrens från andra skolor. I vår grupp har vi bland annat pekat på möjligheterna med nätbaserad utbildning som ett sätt att förutom spara pengar, bredda utbudet i antalet kurser. Det bör även attrahera fler elever. Att utveckla samarbetet med högskolor och universitet (på de studieförberedande programmen). Att lyssna på föreläsningar över nätet, att ”internationalisera” över nätet med skolor och universitet i till exempel Asien eller Afrika. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig!
Ungdomars verklighet består idag av Internet, chatt, mobiltelefoner, digitalkameror, datorspel, filmer, sociala nätverkstjänster etc.etc. Det här är idag deras ”värld”, åtminstone en central del av livet som självklart påverkar deras verklighetsuppfattning. Detta har vi att hantera och varför inte nyttja tekniken för en som jag ser det roligare skolvardag?
Slutligen, igår, fredag hade jag en samhällkunskapslektion på eftermiddagen. Eleverna droppade in en efter en, såg både bleka och trötta ut. Då vi befann oss i en sal med tillgång till nätet så startade vi upp med ett klipp från youtube. Det blev ”Galenskaparna” och deras gymnastikprogram. Efter några rejäla gapskratt så kunde eleverna kasta sig in i de politiska ideologiernas värld med ett leende på läpparna!
För mig som yrkeslärare på Handels- och administrationsprogrammet är nätet ett ovärderligt verktyg för eleverna (och för mig själv!). Samtidigt ställer nätet också till en del problem - kanske framförallt för elevernas förmåga att koncentrera sig på arbetet. Samma problem finns som bekant även med mobilerna. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om att låta eleverna SMS:a frågor på lektionerna! Självklart kan jag se fördelarna, men väger de upp nackdelarna? Jag är inte helt säker på det. Många av våra elever har det svårt med koncentrationen ändå. Jag funderar vidare... Det blir intressant att höra hur det har gått för er som testat det!
SvaraRaderaÅter till nätets betydelse för mina elever. Förutom alla de möjligheter som bl a Ingela nämnt ovan så behöver eleverna få aktuell information i många av de kurser som jag undervisar i. Det kan de snabbt och enkelt få via olika företags hemsidor. De kan maila frågor till företag o s v. Alternativet till nätet är personliga besök och telefonsamtal. Personliga kontakter får absolut inte ersättas helt av nätet, men många företag har i dag "slimmade" organisationer med lite tid över att svara på frågor. Läroböckerna blir snabbt inaktuella och eleverna behöver få färsk information om vad som händer t ex inom handeln.
De problem som kan uppstå är de klassiska med kopiering rakt av källan och brist på källkritik. Det först nämnda är nog något som vi delvis får leva med, men jag tror att vi måste diskutera problemet mer med eleverna. (Om det nu är ett problem?! Se artikeln "Inlärning eller fusk" i senaste numret av Pedagogiska Magasinet. Mycket intressant!)
Jag började förra året använda Urkund som ett hjälpmedel mot kopiering från nätet, men jag är lite tveksam till om jag kan lita helt på det. Källkritik tror jag att eleverna behöver lära sig mer om - kanske helst redan i tidigare åldrar för många verkar lita blint på allt som står på nätet.
Jag tycker att allt nytt som vi har fått se hittills under kursen är spännande samtidigt som jag kan bli frustrerad över att jag inte tycker att tiden räcker till för att utnyttja allt. Det kräver i många fall en hel del tid till att sätta sig in i/själv använda/använda i undervisningen. Det finns så oändligt många möjligheter och det kan som någon skrev ibland kännas som att man inte vet hur man ska använda allt det nya. Vad ska man satsa på? Brist på de tekniska hjälpmedel som behövs kan också vara ett hinder som många redan skrivit.
Jag tror att internet och mycket av det som finns "där ute" kan vara en genväg till att fånga elevernas intresse i många ämnen. Det gäller bara att själv hitta ”rätt väg genom djungeln”!
För mig som språklärare är nätet oumbärligt och utan jämförelse den främsta resursen vad gäller tillgång på kunskap och information om de länder, vars språk jag förmedlar. En ständig uppdatering av fakta ger oss en aktuell bild av händelser och förhållanden världen över.
SvaraRaderaDatorn är ett ovärderligt redskap vid induviduell övning av färdigheter och fördelarna är många, då ju datoranvändandet är en naturlig del av de flesta ungdomars vardag och en självklarhet i deras framtida yrkesliv.
Den krassa ekonomiska verkligheten i skolan med högst begränsad tillgång på teknisk utrusning begränsar starkt våra möjligheter. Såväl elever om lärare behöver, förutom adekvat utrustning, kontinuerligt utbildning i datorhantering. Olika ekonomiska förutsättningar skapar stora skillnader i utbildningssituationen i kommuner och skolor i vårt land, ja till och med inom den enskilda skolan.
Ungdomar ser inte alltid gränsen mellan arbete och fritid/lek och användadet av mobiltelefoner blir då ett rejält störande moment i undervisningen.
Personligen drömmer jag om tillgång till ett virtuellt klassrum men än så länge är smartboarden, web 2.0 tjänster m.m. en utopi för oss.
Webben som resurs eller belastning?
SvaraRaderaMitt svar på frågan ovan är att webben definitivt är en resurs i dagens skola. I framtiden kommer denna resurs ge ännu bättre möjligheter till flexibelt lärande och den medför också att formerna för undervisningen kan utvecklas för att bättre kunna möta olika elevers behov av stöd och stimulans.
Mina tankar om webben som belastning går i förstone till stress och rastlöshet. Det ökade bruset av meddelanden och information kan för den som har svårt för att begränsa sitt deltagande medföra tvångsmässiga handlingar så som att i tid och otid öppna méjlboxar eller annat som känns angeläget att bevaka. Detta är dock ett personligt problem som var och en måste lära sig att hantera, precis som mycket annat här i livet.
För att återgå till det positiva, jag tror att samverkan mellan lärare och övrig personal, mellan lärare och elever samt mellan lärare och föräldrar kan förbättras genom webben. Likaså att det finns möjligheter till effektivare planering och genomförande av kurser. Dessutom kan undervisningen förändras, så att nya lärandesituationer uppstår och att elever kan få både enklare och snabbare feedback på sitt lärande.
Slutligen, Adobe Connect ger fantastiska möjligheter till närkontakter i seminarier. Eleverna kan delas in i grupper och placeras i olika samtalsrum för att lösa och resonera kring uppgifter, samtidigt som läraren kan besöka vardera gruppen en stund. Läraren kan också prata i enrum med elever för att ge återkoppling på deras arbete, under tiden diskuterar de andra eleverna något angeläget i det stora mötesrummet. Detta var svårt att beskriva i ord, men i onsdags, under ett fyra timma långt seminarium, hade jag verkligen glädje av denna för mig nyvunna teknik.
Jag får tacka för mig så här långt. Vi ses och hörs i morgon.
Frank
Hej, här kommer mitt inlägg, i sista minuten.
SvaraRaderaFör mig har det främsta intresset av nätbaserat lärande varit att underlätta för vuxna personer att studera och vidareutbilda sig. Vuxenutbildningen har ett stort inslag av validering, dvs. att vuxna får sina tidigare förvärvade kunskaper bekräftade och naturligtvis även få nya kunskaper. De flesta vuxna har en situation med eget boende och ev. familj/barn att försörja och därmed svårt att ”gå i skolan” på det sätt ungdomar gör. Det innebär att ”flexibel utbildning” ofta är den enda möjlighet att kunna studera. Flexibilitet kan vara i tid och rum men även att få möjlighet till en individuell studietakt för att t. ex. få ”behörighet” för yrket eller fortsätta studera på högskola. Det har varit spännande att följa med på ”resan” när vi lärare på vuxenutbildningen fick överge närvarorapportering till att registrera ”aktivitet i lärandet” och måluppfyllelse i kurserna.
Hittills har jag använt First Class för att sprida information t. ex. studiehandledningar, schema, studiebesök. De studerande har lämnat in sina uppgifter via FC och fått tillbaka feedback. Det har varit roligt att många studerande använt FC/e-posten för att fråga och diskutera olika saker med mig som lärare. Det har ofta varit saker som man inte vågat ställa i gruppen/klassen som har kommit fram på det sättet.
Min utgångspunkt med kursen har varit att få tillgång till en läroplattform, för att underlätta och uppmuntra interaktiva möten (kommunikation/dialog). Jag tycker även det verkar spännande att utveckla redovisningsformer, föreläsningar och kontinuerliga utvärderingar.
Jag tror även att nätbaserat lärande kan vara ett viktigt alternativ även för ungdomsgymnasiet, särskilt för ungdomar som av olika skäl inte kan närvara i undervisningen på skolan.
Viktigt för mig är att hitta eller ”upptäcka” olika tekniska möjligheter som kan vara kreativa medel eller former för lärandet. De största hindren för mig är att inte ha (närhet till) teknisk support och/eller ha tid att lära sig använda ny teknik i undervisningen.
Rose-Marie Nyberg, Fagersta
Vilken inspiration jag får av våra träffar!
SvaraRaderaTyvärr så känner jag att man skulle behöva mer tid att utveckla detta då det är nya kunskaper som man vill prova och lära sig mer av. Jag vill gärna prova nya undervisningsalternativ men vill också ha IT pedagoger som kan finnas till hands och hjälpa till när man kör fast med teknisk utrustning. Min oro är naturligtvis att bristande resurser stoppar upp utvecklingen för att gå vidare med detta lärande.
Det kommunikationssätt som jag idag använder mig av är nätet som en del i min undervisning. Här har jag möjlighet att visa klipp från Youtube, olika hemsidor, visa faktafilmer osv. Eleverna tycker att det är roligt när vi tillsammans utforskar nätets möjligheter och vi tillsammans kritiskt granskar innehåll och informationsflöden. Arbetsuppgifter har jag skickat via mail och fått tillbaka dem via mail också, men då vill gärna eleverna också veta om jag verkligen har fått uppgifterna till min mail. En form av bekräftelse som vi tidigare pratat om i kursen. Det har jag lärt mig nu och skickar ofta ett kortfattat mail som tackar för inskickade uppgifter.
För mig är den sociala webben en helt ny värld som bara går snabbare och snabbare. Det gäller för oss lärare att hänga med i vad som händer här, Twitter, Bloggar, Facebook och Bilddagbok osv. Våra elever finns ute på nätet oftast varje dag, där de lägger ut bilder, berättar helt fritt om sina åsikter i privatliv samt om vad som händer i skolan. Eleverna är dessutom ganska snabba med att tala om vilka som är sjuka och hemma men ändå är online på nätet.
Jag undervisar i kursen Personlig Försäljning och jag vill ju så innerligen träffa eleverna personligen för att få den speciella känslan man faktiskt får när man har levande och personliga diskussioner. Jag hoppas att den undervisningsformen inte helt kommer att försvinna i framtiden. Att lägga ut hela kurser på nätet känner jag mig inte redo för ännu men jag kan absolut tänka mig att lägga ut delmoment eller avsnitt.
Vi ses imorgon kära kurskamrater och ledare! Ha det bra!
Jag instämmer med Victoria, ovan, om att jag behöver såväl tid som en IT-pedagog till mitt förfogande, för att komma vidare. Allt verkar verkligen spännande och mest positivt med det vi hittills fått lära oss under våra träffar i Fagersta.
SvaraRaderaJag tror att när den nätbaserade utbildningen väl flyter så kommer jag, som lärare i engelska och svenska, att spara tid och energi som vanligtvis går åt i onödan för en massa upprepande handlingar; som exempelvis kopierande av borttappade uppgifter, eller upprepat "tjat" om vad som ska göras. Då kan jag i stället hänvisa till materialet/uppgifterna i lärplattformen. Ökat ansvar till eleverna helt enkelt.
Möjligen får vi kanske tänka på att alla elever inte har datorer och relevant utrustning hemma, men annars är det svårt att se nackdelar.
Nya friska tag i morgon!
Hälsar Agneta Almsved i sista minuten
Jag ser nätet mer som en resurs än en belastning. Nätet tycks kunna ge obegränsade möjligheter - det gäller "bara" att hitta bra/relevant material och veta hur man ska/kan använda allt. För mig är det främst här begränsningen ligger. Att ha tillgång till teknisk hjälp och få fler konkreta tips på material är det jag behöver mest av allt i dagsläget.
SvaraRaderaFacebook, bloggar, Youtube (listan skulle kunna göras lång) är en del av mångas dagliga liv. Men vi som lärare ska nog inte utgå ifrån att alla elever använder dessa. Jag har träffat elever som nästan aldrig använder datorer. Det finns även elever som föredrar att skriva för hand istället för via datorn. Det handlar inte om många, men de finns.
När skolan kommer ikapp, när det blir möjligt att använda Internet i varje klassrum, kommer vi nog att se en stor förändring i hur undervisning bedrivs. När den dagen kommer vill jag vara förberedd och kunnig nog att kunna utnyttja de möjligheter som ges.
Victoria
Att nätet är en mycket stor resurs råder det ingen tvekan om, vilket visar sig mycket tydligt de dagar nätet krånglar på jobbet. Plötsligt blir det tillfälligt stopp i maskineriet. Kommentarer som ska skrivas, arbetsuppgifter som ska konstrueras, korrespondens med studerande om träfftider eller handledning, egen förkovran inom olika kunskapsområden... Och så krånglar nätet!!! Självklart finns det alltid saker att göra utan ständig uppkoppling men den första reaktionen brukar ändå bli ett förtvivlat ”- Vad gör jag nu då?”
SvaraRaderaDå det gäller själva lektionerna är läget annorlunda. Här finns mycket att göra för att integrera nätets resurser i klassrummet (In real life). Helt klart ett område som kan förbättras. Brist på tekniska möjligheter är självklart en aspekt på det hela. Om rätt utrustning, fungerande, alltid finns på plats öppnas ju onekligen nya möjligheter. Men att skylla på tekniken är samtidigt lite att skylla ifrån sig. Jag SKULLE helt klart kunna hitta nya vägar och använda de resurser som faktiskt finns på ett annorlunda sätt redan idag. Varför gör jag inte det då? Det enkla svaret är nog att jag inte har tillräckliga kunskaper om hur det kan gå till, men det finns också andra aspekter.
Givetvis finns synen på ”det naturliga nätet” hos de unga vuxenstuderande men det finns också människor som snarast betraktar datorn som sin fiende. Som kommer med handskrivna inlämningar därför att det inte gick att logga in eller för att de trots genomgången datakurs inte vet hur man skickar ett mail. Än mindre hur man bifogar ett word-dokument till Urkund. De flesta, för att inte säga alla, studerande har också en bild av skolan och tydliga förväntningar på hur skolan fungerar. I den bilden ingår inte lärande med hjälp av sociala medier. Jag har t.ex. frågat en av mina grupper varför de antecknar det jag skriver på tavlan när de istället kan ta en bild med sin mobiltelefon, ladda ner på sin hemdator och sedan använda till diverse hemuppgifter. Detta var tydligen en ny idé som de inte tänkt på. Idén framkallade en del skratt och muntra miner varefter samtliga la sina mobiler åt sidan och fortsatte anteckna i sina block. ”Så gör man ju i skolan!”
På vux finns också en ganska tuff tidsaspekt. I nuläget vet jag på tok för lite om vilka resurser nätet kan erbjuda och hur dessa resurser kan tillämpas pedagogiskt. Jag vågar inte ”experimentera” med mina studerande i något jag inte själv behärskar. Det finns inte tid att reparera nästa termin om mitt nytänkande inte visar sig hålla. Då har tåget redan gått för de flesta vuxenstuderande. Ansökningsdagen till högskoleutbildningen eller det nya jobbet har redan passerat bäst-före-datum och CSN knackar på dörren och kräver tillbaka studiemedlen. Jag har alltså ett ansvar att vara insatt, ha en tydlig idé om utformning och teknik och kunna handleda de studerande, både med ämnesrelaterade frågor och hur man kan utnyttja exempelvis Google-doc, Google-Wave, SkyDrive, Bambuser, Youtube, Facebook, Fronter, etc. etc. Här är det läge för positiv feedback på den pågående kursen som verkligen fått mig att fundera kring nätet som pedagogisk resurs på ett nytt sätt. Kanonbra kurs! Jag uppmuntrar dock alltid enskilda studerandes egna förslag att t.ex. använda bloggar, youtube, powerpoint eller annat men jag bygger inte min egen pedagogik på nätbaserade resurser... än så länge!!
Ses om några timmar
/Ola
Jag har under flera år använt webben på olika sätt i min undervisning, först på elprogrammets gren datorteknik, och nu på teknikprogrammet.
SvaraRaderaEftersom varje elev har tillgång till egen dator i de flesta av mina kurser så har det hela tiden fallit sig naturligt att eleverna har fått söka information på Internet. I vissa kurser har vi i princip inte behövt något annat kursmaterial! Det gäller bara att träna eleverna i att sovra bland allt sökbart, och inte ta för lätt på källkritiken!
En nackdel med att alltid ha nätuppkopplade datorer är att alla inte har förmågan att på egen hand hålla koncentrationen uppe - det är lätt att låta sig distraheras av allt annat skoj som finns på nätet. En utmaning för vilken fullfjädrad pedagog som helst!
----------------
När jag började undervisa för ca fem år sedan slogs jag av hur obefintliga resurser skolans (kommunens) webplattform erbjöd. Jag försökte hitta ett sätt att möta eleverna onlajn i en miljö där de känner sig hemma. Eftersom kommunens it-avdelning inte kunde hjälpa mig med resurser, köpte jag till slut en egen domän och startade en portal med tillhörande diskussionsforum som jag kunde använda i undervisningen. Eftersom jag byggde på öppen mjukvara så kostade det i princip inte mer(!) än min egen tid. Jag har lagt upp mycket material på portalen, med tanken att eleverna ska kunna komma åt detta såväl hemifrån som från skolan och sluta komma med ursäkter om att papperen låg kvar i skåpet/hemma på skrivbordet mm. Detta har i stort sett fungerat bra, men det kräver alltför mycket tid för en ensam entusiast att fortsätta utveckla en sådan lösning.
När vi äntligen får igång vårt LMS kommer jag att flytta över dit med allt material. Dock kommer det att bli en utmaning att göra portalen så pass intressant så att eleverna använder den självmant. Det gäller att inte luta sig tillbaka när den väl är igång, med tron att den skulle vara färdigbyggd, utan att fortsätta utveckla den i linje med hur nätet i övrigt utvecklas.
Go’natt på er! Vi ses imorgon, eller snarare senare idag! ;)
// Thomas